Fritänkare borde älska normkritik

·
14 oktober 2016

Ifrågasättandet av normkritik har växt sig större med bland annat debatten om regeringens kulturpolitik, Världskulturmuseerna och UR:s policy kring representation. Vi i branschorganisationen Mångfaldsföretagarna tycker oss se en rad olika missuppfattningar kring vad normkritik är och hur det bör användas. Främst gäller det att normkritik inte sällan framställs som en ”tillfällig intellektuell trend”, eller som ett färdigt åsiktspaket att okritiskt annamma. 

Den 28 september skrev SvD:s Ola Wong: ”Men den för tillfället styrande normen är att kulturen ska få folket att tänka rätt.”

Vi som driver företag inom jämställdhet, inkludering och mångfald vet att många känner osäkerhet kring vad normer och normkritik är. Men att tänka rätt är inte vad det handlar om – det handlar om reflektion, allas lika värde och om mänskliga rättigheter. Att ingen ska stängas ute, förminskas och diskrimineras. När Ola Wong varnar för att kulturen kvävs av en norm om normkritik som “växer ur en populistisk idévärld där tron på objektiva fakta förnekas” var det många av oss som arbetar med normkritik som satte morgonkaffet i halsen. 

Att vara normkritisk handlar om att reflektera över rådande normer och bli medveten om hur normerna ser ut och påverkar individer och samhälle, oavsett om vi själva bryter normen eller inte. Normkritiken kan jämföras med filmkritiken. En filmkritiker granskar en film och sätter in det i ett sammanhang, framhåller vad som är bra och vad som är mindre bra och vilka konsekvenser det får. Att kritisk förhålla sig till normer är samma sak. Vilka normer ger vilka konsekvenser? En del måste vi vara kritiska till och ifrågasätta eftersom de diskriminerar och skapar ohälsahos människor.

Frihet i tanken
När vi inte är normmedvetna blir vi oftast begränsade i våra tankar och i hur vi agerar. Det kan vara klokt att fråga sig. Ger jag brorsonen bilar i present för att samhällets normer gör att pojkar förväntas leka med bilar eller är det för att brorsbarnet är förtjust i just bilar? Eller föreställ dig att du sitter på en middag och börjar prata med kvinnan bredvid. Hur ofta utgår du från att kvinnan lever ihop med en man eller att din bordsgranne som ser ut att vara kvinna identifierar sig som kvinna? Att vara normmedveten är ett sätt att brädda sina tankar och ge plats till fler att våga och vilja vara den en egentligen är. Det om något är väl att tänka fritt?

Att vara normkritisk är inte heller något som ”förstör” vare sig kultur eller att beskriva historia eller nutid. Se det istället som en möjlighet att utvecklas och få fler människor att bli inkluderade. Det är just vad till exempel Tekniska museet lyckats med när de bestämde sig för att titta på funktionalitetsnormen i utformningen av utställningen Megamind. Utställningen gjordes tillgänglig och visade sig inte bara gagna besökare med funktionsnedsättning utan har uppskattats av alla, vilket resulterat i mer besökare än vanligt. Ett annat exempel när normkritik bidragit till positiv utveckling är KTH-forskarna som gjorde kursmaterialet könsneutralt och fick fler godkända studenter, både kvinnor och män i en kurs om programmering.

Slutligen vill vi klargöra – det är inget fel att tillhöra normen. Men tiden där det påstods finnas en enda absolut sanning, ofta just framförd av de som tillhörde normen, håller på att ta slut. Normkritik handlar inte om att lyfta ut grupper ur samtalet, utan om att bredda perspektiven så att fler personer, fakta och berättelser får plats. Det kan innebära att vissa grupper som är vana vid att synas och höras mycket får dela utrymmet med andra. Det kan förstås vara känsligt och upprörande för en del. Men för oss Mångfaldsföretagare är det inte bara berikande för våra privatliv och företagande, utan också ett av skälen till att vi är engagerade och driver våra företag i en relativt ny marknad som efterfrågas alltmer och som ger tillväxt till Sverige.

 

Åsa Gustafsson, styrelseordförande